MAMMA PÅ DÖDSBÄDDEN

Jag filmade mamma när jag var på Östra Sjukhusets psykiatriavdelning för att säga farväl den 7 oktober 2011. Jag hittade detta klipp i min mobiltelefon idag. Och snart är det mammas födelsedag. Då tänker jag gå med tulpaner till hennes grav.
Jag tillåter mig att känna mig lite ledsen idag.

Det här är första gången jag lyckats ladda upp något jag filmat - utan ta vägen om youtube :-).

JAG TÄNKER PÅ MAMMA

Jag tänker på min mamma. Varje dag faktiskt!
Igår morse vaknade jag. Kissnödig. Och så kom jag att tänka på min mamma som inte kunde känna att - eller hinna till toaletten - när hon var kissnödig. Då kissade hon ned sig. Jag tänker på hur förödmjukad jag hade varit om något sådant hade hänt mig. Hela sängen skulle ju ha blivit förstörd. Och även min självkänsla. Hur repar man sig från sånt, om det händer dagligen?
Uscha mig, ett sånt jobbigt liv min kära mamma hade.
Jag förstod inte allt då, men jag förstår det bättre nu.
Hon hade det inte lätt.

Det är också tydligt när jag tänker tillbaka på hur hon var i t ex 30-årsåldern kontra nu, i 60-årsåldern. Mycket hann hända på dessa ca 30 år. Mycket hann försämras och bli värre.

Jag känner verkligen med alla människor som lider av krämpor de inte kan råda på.

Jag har således ingen som helst ursäkt att inte leva mitt liv på det bästa sätt jag kan! 
Tack för den påminnelsen, mamma!!! :-).