Jag sitter och lyssnar på finsk musik, samtidigt som jag gör en handledningsbok till hur man kladdar och kletar... och äter frukost... Det är mycket på en gång, men det är nog så jag vill ha det på något konstigt sätt...

 Tillbaka till den finska musiken, som varvas med både Vesa-Matti Loiri och annat fint... Och vad kommer inte upp på spellistan, om inte fantastiska M A Numminens "Il pescatore di ...perle".
Säkerligen en finfin låt i original, som Mauri Antero bara slaktar på ett helt underbart sätt med sin falsettsång, bara för att han en gång bestämde sig för att om han skall sjunga, så skall det vara med en annan röst... :-)! 

 Låten får mig att le, för att jag minns hur min mamma bara älskade den här låten!!!
Jag är glad för att min mamma - trots hennes besvärliga liv - kunde tillåta sig att tycka om det - kanske inte så vackra och perfekta...

Och jag vet att min mamma gjorde så gott hon kunde.
Vila i frid, kära mor...

 Det är känslor en låt som denna väcker i mig, i detta nu... Och jag är glad! Inte för att hon är död, men för att jag kan minnas henne med glädje!!!

Vad tycker du om detta? Var inte rädd för att säga vad du tycker... Jag lovar att fortsätta att älska låten, minst lika mycket som mamma :-).

http://youtu.be/c1LnMxwKeuo

Visa mer

 

M A Numminen: ur "Pärlfiskarna" (I pescatori di perle/The Pearl Fishers)

www.youtube.com

Numminens oefterhärmeliga version av den kända arian ur George Bizets opera "Pärlfiskarna". www.arkaisk.se

MAMMA PÅ DÖDSBÄDDEN

Jag filmade mamma när jag var på Östra Sjukhusets psykiatriavdelning för att säga farväl den 7 oktober 2011. Jag hittade detta klipp i min mobiltelefon idag. Och snart är det mammas födelsedag. Då tänker jag gå med tulpaner till hennes grav.
Jag tillåter mig att känna mig lite ledsen idag.

Det här är första gången jag lyckats ladda upp något jag filmat - utan ta vägen om youtube :-).

JAG TÄNKER PÅ MAMMA

Jag tänker på min mamma. Varje dag faktiskt!
Igår morse vaknade jag. Kissnödig. Och så kom jag att tänka på min mamma som inte kunde känna att - eller hinna till toaletten - när hon var kissnödig. Då kissade hon ned sig. Jag tänker på hur förödmjukad jag hade varit om något sådant hade hänt mig. Hela sängen skulle ju ha blivit förstörd. Och även min självkänsla. Hur repar man sig från sånt, om det händer dagligen?
Uscha mig, ett sånt jobbigt liv min kära mamma hade.
Jag förstod inte allt då, men jag förstår det bättre nu.
Hon hade det inte lätt.

Det är också tydligt när jag tänker tillbaka på hur hon var i t ex 30-årsåldern kontra nu, i 60-årsåldern. Mycket hann hända på dessa ca 30 år. Mycket hann försämras och bli värre.

Jag känner verkligen med alla människor som lider av krämpor de inte kan råda på.

Jag har således ingen som helst ursäkt att inte leva mitt liv på det bästa sätt jag kan! 
Tack för den påminnelsen, mamma!!! :-).

ETT ALBUM TILL MINNE...

Här är portfolioalbumet jag gjorde till minne av mamma.

INFORMATION FRÅN ETT STENHUGGERI

Det är nästan roligt att se vad det är för slags post som dimper ned i brevlådan. Post som har med mamma att göra menar jag. Jag syftar givetvis på den automatik som på något sätt gör att vissa saker "sker av sig självt".
Nu fick jag ett erbjudande om att beställa en katalog från J Thorns Stenhuggeri, för att närmare bekanta mig med deras tjänster.

Det kanske jag nappar på. Kanske inte.
Inte idag i alla fall.

INFORMATION OM DÖD, BEGRAVNING OCH T EX BOUPPTECKNING

Jag hittade en bra hemsida (Bladhs begravnings- och bouppteckningsbyrå) om just döden och de praktiska bestyren.

TÅRARNA TITTAR FRAM

Nu när jag håller på att göra ett s k portfolioalbum till kursen jag skall hålla i den 4 december kommer ledsenheten till mig. Jag gör nämligen albumet till minne av mamma.
Den finska musiken som spelar i bakgrunden gör säkert sitt till.

Jag har valt några foton att dekorera albumet med och i takt med tankarna om att jag känner mig ensammast i världen blir det lätt lite övermäktigt.
Jag tänker på det faktum att jag inga barn har själv, och att mamma aldrig hann bli mormor.
Samtidigt observerar jag att jag använder icke syrafri tejp bakom mammas foton. HUUUGA! Jag R I S K E R A R således att fotona ändrar färg om x antal år. Aja baja ljuder i huvudet. Och det som fick tårarna att vippa över, var nog tanken om att jag ingen någonsin kommer att göra ett kärleksfullt album om mig. 

Men jag är glad i alla fall för att jag tar mig tid och ork att arbeta av sorgen. Det är inte bra att hålla inne denna typ av känslor, det förstår jag mycket väl.

...


Igår kom räkningen från begravningsbyrån och den landade på dryga 16 400 kr - inklusive mina och morbror Mattis gravblommor och andra dekorationer, annons i GP, församlingslokalhyra o s v. En summa som inte känns alltför orimlig :-).

Så nu funderar jag på om jag inte skall nyttja begravningsbyrån för att få bouppteckningen gjord. Jag vill undvika en massa fel...