Mor och far skildes när jag var sex år gammal. Det måste ha varit år 1973.
Vad jag minns, såg jag honom inte förrän jag fyllde 10 år igen. Han hade med sig någon kaninbok och något mer. Jag minns inte vad det var just nu.
Jag flyttade till Sverige.
Vi hade ingen kontakt.
I 20-årsåldern ville jag veta mer om mina rötter, så jag letade upp honom. Vid 25-årsåldern åkte jag till Finland. Det fick bära eller brista.
Han var inte riktigt förberedd. Antar jag.
Det första han säger när jag kliver av bussen är "Vad tjock du är".
Needless to say - att jag kortade av min resa avsevärt.
Han bodde i en torftig liten lägenhet. Han hade någon soppa och hårt rågbröd att bjuda på.
Han hade massor av radioapparater med mera i lägenheten. Apparater som han mekade med.
Vid ett senare tillfälle, när min mormors andra man gått bort - minns inte året - hälsade vi (mammas tvillingbror Matti och hans sambo Tuula) förbi pappa i Kotka.
Vi tog några foton, för att ha något att minnas honom med.
Det var tur att Tuula var med, för hon kan då prata med allt och alla. Jag blir stum och vet inte vad jag skall säga. Det samma kan sägas om min far.
Några år senare åkte vi dit igen, Matti, Tuula och jag. Då frågade han mig om jag inte skulle göra något åt övervikten. Då fick jag nog. Jag bestämde mig. Inga fler besök från mig!
Han var inte förmögen att ta reda på något om mig som person. Det enda han såg och lät sig störas av, var min fetma.
Sen dess har jag inte hört av honom.
Jag har hemligt telefonnummer, så det försvårar saken givetvis.
Men det är självvalt.
