onsdag 3 oktober 2012

MAMMAS GRAVSTEN

Well... Ibland blir det inte som man tänkt sig. Inte ens när man skrivit ned namnet ordentligt.

Jag åkte för att hämta gravstenen idag och tänkte inte på att kolla namnet så noga. Inte förrän jag lade det på graven såg jag misstaget. Det stod Marie istället för Maire.
Nog för att svenskarna haft svårt att uttala namnet, men här gick ändå gränsen.

 
Så det blir till att åka tillbaka till gravstensfirman i Gamlestan och lämna in stenen på nytt..

onsdag 12 september 2012

GRAVSTEN

Det har tagit emot, fråga mig inte varför. Det har verkligen tagit emot att göra det sista med mammas grav, även om jag haft uppgiften att fixa med mammas gravsten på att göra listan sedan förra året. Jag har bara inte orkat ta itu med det.
Men idag fick jag äntligen tummen ur.

Jag lämnade in den här stenen till en gravstensfirma i Gamlestaden och kommer att få den både slipad och fin, tillsammans med mammans namn och födelse- och dödsårtal. (Om man anstränger sig, kan man få för sig att den påminner om ett hjärta)


Det kommer att kosta mig 3 200 kr inkl moms, och den beräknas vara klar inom 2-3 veckor, troligtvis i slutet av september. Det passar ju bra, för då hinner jag få den till graven, allra senast på mammas dödsdag, som ju är den 7 oktober.

...

Jag tror inte att det går en enda dag utan att tankar på mamma dyker upp i huvudet. Det är inget som stör mig. Jag låter henne gärna hälsa på.
Jag försöker att inte känna skuld över att vi inte hade bättre kontakt än vi hade. Det var ju hennes sjukdom som gjorde att hon inte orkade mer.
Jag hoppas att jag kan släppa henne fri snart, så att hon kan slappna av, var hon än befinner sig. Jag kommer att klara mig, och jag vill att hon skall kunna vila trygg i det.

torsdag 24 maj 2012

Jag sitter och lyssnar på finsk musik, samtidigt som jag gör en handledningsbok till hur man kladdar och kletar... och äter frukost... Det är mycket på en gång, men det är nog så jag vill ha det på något konstigt sätt...

 Tillbaka till den finska musiken, som varvas med både Vesa-Matti Loiri och annat fint... Och vad kommer inte upp på spellistan, om inte fantastiska M A Numminens "Il pescatore di ...perle".
Säkerligen en finfin låt i original, som Mauri Antero bara slaktar på ett helt underbart sätt med sin falsettsång, bara för att han en gång bestämde sig för att om han skall sjunga, så skall det vara med en annan röst... :-)! 

 Låten får mig att le, för att jag minns hur min mamma bara älskade den här låten!!!
Jag är glad för att min mamma - trots hennes besvärliga liv - kunde tillåta sig att tycka om det - kanske inte så vackra och perfekta...

Och jag vet att min mamma gjorde så gott hon kunde.
Vila i frid, kära mor...

 Det är känslor en låt som denna väcker i mig, i detta nu... Och jag är glad! Inte för att hon är död, men för att jag kan minnas henne med glädje!!!

Vad tycker du om detta? Var inte rädd för att säga vad du tycker... Jag lovar att fortsätta att älska låten, minst lika mycket som mamma :-).

http://youtu.be/c1LnMxwKeuo
 
www.youtube.com
Numminens oefterhärmeliga version av den kända arian ur George Bizets opera "Pärlfiskarna". www.arkaisk.se

torsdag 16 februari 2012

MAMMA PÅ DÖDSBÄDDEN

Jag filmade mamma när jag var på Östra Sjukhusets psykiatriavdelning för att säga farväl den 7 oktober 2011. Jag hittade detta klipp i min mobiltelefon idag. Och snart är det mammas födelsedag. Då tänker jag gå med tulpaner till hennes grav.
Jag tillåter mig att känna mig lite ledsen idag.

Det här är första gången jag lyckats ladda upp något jag filmat - utan ta vägen om youtube :-).

video

fredag 3 februari 2012

JAG TÄNKER PÅ MAMMA

Jag tänker på min mamma. Varje dag faktiskt!
Igår morse vaknade jag. Kissnödig. Och så kom jag att tänka på min mamma som inte kunde känna att - eller hinna till toaletten - när hon var kissnödig. Då kissade hon ned sig. Jag tänker på hur förödmjukad jag hade varit om något sådant hade hänt mig. Hela sängen skulle ju ha blivit förstörd. Och även min självkänsla. Hur repar man sig från sånt, om det händer dagligen?
Uscha mig, ett sånt jobbigt liv min kära mamma hade.
Jag förstod inte allt då, men jag förstår det bättre nu.
Hon hade det inte lätt.

Det är också tydligt när jag tänker tillbaka på hur hon var i t ex 30-årsåldern kontra nu, i 60-årsåldern. Mycket hann hända på dessa ca 30 år. Mycket hann försämras och bli värre.

Jag känner verkligen med alla människor som lider av krämpor de inte kan råda på.

Jag har således ingen som helst ursäkt att inte leva mitt liv på det bästa sätt jag kan! 
Tack för den påminnelsen, mamma!!! :-).

söndag 22 januari 2012