Den här dikten fick jag från min morbror Matti idag.
Den skall finnas med på begravningsdagen.
Jag har gjort en grov-översättning
ihminen sulautuu ikuisuuteen
(människan inlemmas i evigheten)
niin kuin kesä sulautuu syksyyn
(så som sommaren inlemmas i hösten)
päivä yöhön, murhe kiitollisuuteen
(dagen till natt, sorg (bekymmer) till tacksamhet)
ja kaikki lopulta valon syliin
(och slutligen allt till ljusets famn)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar