MAMMAS LÄGENHET

Idag var vi i mammas lägenhet för att tömma kyl och frys samt gå igenom papper med mera för att hitta telefonnummer till vänner och bekanta. Det var många nummer som gick till myndigheter, många nummer som ingen svarade på och några "nummer" som någon kände igen mammas namn. Det stod inga namn vid numren, så jag fick leka lite detektiv för att få fram vem jag kommit till.

Min ambition är att få en samlad bild av vem mamma var, genom att be dem som vill komma på begravningen att skriva några rader för att bredda min kunskap av min mor.

Det var lite sorgligt att se min mors lägenhet. Vissa av möblerna är nedkissade. Andra är helt trasiga. Det är inte ett glatt hem. Inga taklampor någonstans, förutom i köket och toaletten. Hela lägenheten präglades av ett mörker. Jag antar att jag såg det först nu, när höstmörkret gjorde sig påmint. Hon hade inte bott så himla länge i den nya lägenheten - som hon ju köat för i fem års tid. Hon fick bo där i kanske sex månader.

Jag minns också mammas lukt - blandad med cigarett- och kanske kisslukten som blandade sig i lägenheten.

Jag röjde lite här och där och hittade några foton. De flesta foton och fina saker har hon förlorat när hon rymt från sin lägenhet och sålt allt för typ en hundring. Där gick alla minnen. Det är väl för tur att jag fick några foton tidigare att hålla ordning på.

Jag hittade en säck med galgar som jag gett henne för ett minst ett år sedan. Den har således burits som den är - från ställe till ställe, och sen har den blivit liggande. Galgarna var kvar i säcken, medan kläderna var i en hög i klädkammaren. Lakan som jag gett henne låg kvar i soffan. Orörda, sedan en lång tid tillbaka.

Det är ett tydligt tecken på att hon inte orkade med att hålla hemmet i ordning. Jag vet att jag försökte hjälpa henne att få ordning, men tackade vänligt men bestämt nej till det. Nu så här i efterhand borde jag ju ha gjort det ändå.

Maten i kylen hade möglat. Det fanns flugor i köket. Telefonen var alldeles nedgöggad med söl, och jag fick göra ren den först innan jag kunde ringa med den. Det var tur att det fanns handsprit.

Återigen gör sig det dåliga samvetet påmint. Jag borde ha gjort mer.
Och att man inte hjälpt henne med takbelysningen tycker jag var konstigt. Det fanns inte ens någon krok i taket att sätta lampan i.