Det har gått en vecka sedan mamma dog.
SAMTAL MED ÖPPENVÅRDSLÄKAREN PÅ PNO - PSYKIATRI NORDOST
Mammas öppenvårdsläkare ringde mig häromdagen. Jag hade själv ringt dit i all hast, då jag fick reda på att han skulle pensioneras om två veckor. Han hade inte mycket nytt att säga, men han började beskrivningen med att säga att min mamma var en mycket bestämd dam. Hon hade givetvis sin psykotiska problematik, som han tyckte hade rättat till sig ganska bra på se senaste åren. Fysiskt sett, hade hon dock jangserat och blivit skröpplig.
Han ansåg henne vara en positiv och nöjd människa i grunden. Detta har jag till en viss del svårt att ta in, men det är klart. Jag var ju inte med henne 24 timmar om dygnet.
Han medgav dock att hon hade temperament. Hon kunde bli riktigt arg på de andra läkarna, men han klarade sig undan ganska bra. Kanske hade de befäst en relation tidigt - som gjorde att hon kände sig trygg. Det finska temperamentet blev särskilt tydligt när hon mådde sämre. Hon tyckte att folk tjatade.
När det gäller den psykiska biten, så hade hon tendeser att bli manisk. Därtill hade hon vanföreställningar.
Jag minns nu - när jag tänker tillbaka i tiden - att hon under vistelserna på Lillhagen trott att hon varit Jesus. Japp. Ni förstår ju hur snurrigt det varit i hennes huvud.
Nu det sista hade hon tydligen en miljard kronor i kassaskåpet på Östras Psykiatriska Klinik. Hon hade också gått ned 30 kg på en vecka. Det ni!
Den här läkaren har känt till min mamma i 20-25 år.
Han hade dock inget att förtälja om hennes historia kring varför sjukdomen bröt ut. Hon pratade väldigt sällan om sig själv. Istället började hon prata om något annat. Antagligen var det för smärtsamt att tala om det.
GRAVPLATSEN - KVASTEKULLA GRIFTEGÅRD
Jag mitt nöt, glömde ju av att det är kallt ute så här i oktober. Så döm om min förvåning när jag trippar ut i foppatofflor och stickad poncho och kommer på mig själv med att tänka att jag skall ju promenera på kyrkogården för att leta efter en fin gravplats. Jag som bara brukar ta mig till och från bilen snabbt och lätt brukar klara mig med ovanstående plagg. Well. Jag hade ju mig själv att skylla. Finne som jag är, ansåg jag att jag får visa min SISU! Inte gnälla här inte...
Det var en bitande kall morgon, när jag och en pysselkompis traskade mellan parkeringsplatsen och expeditionen. En lång slank kvinna följde med oss till gravplatserna. Jag föll direkt för de låga urngravarna. Enkelt och elegant såg det ut att vara. Vi gick också och tittade på de andra platserna, men eftersom det var så pass skuggigt, valde jag att ge mamma all värme hon kan få av solen - som verkar kunna lysa på henne mest hela dagen.
Min mamma frös alltid. Precis som jag. Mina händer, fötter och min näsa är för det mesta kalla. Mamma gick nästan alltid i vinterjacka. Och finska vinterstövlar. Även på sommaren. Det är väl klart att man blir ett lätt mål för mobbning när man avviker så pass från den svenska normen.
Ett tag, när allt var som rörigast med var hon hörde hemma församlingsmässigt, tänkte jag tanken att begrava henne i Gunnared, stadsdelen där hon bodde. Jag tänkte att kanske vill hennes vänner besöka henne där. Men så tänkte jag att jag ville tänka på henne i en positiv atmosfär. Genom att begrava henne i Partille, skulle hon och jag kunna få en nystart. Och det är ju ändå jag som skall ta hand om graven, så nu planerar jag efter hur det passar mig. Jag vill på något sätt kompensera den dåliga starten, mellanperioden och slutet hon fått i det verkliga livet. Nu skall hon få de allra bästa förutsättningar för ett fint varande i efterlivet.
Jag kan t o m föreställa mig hur fint det kan bli vid graven med ett kors och en lykta. Ibland också en pumpa. Jag ser också väldiga fördelar med att begravningen är nu i All Helgona-tider (läs Halloweentider). Då kan jag ju pynta lite fint för henne. Jag skall också leta upp en katt av något slag, som kan hålla henne sällskap.
PLANERA BEGRAVNINGEN
Jag får ett fantastiskt stöd i detta tunga arbete. Två väninnor har lovat mig att stå för blomsterarrangemang och mathållning. Jag pendlar mellan att bjuda på finsk korvsoppa, korvsmörgåsar eller smörgåstårta. Jag vill ju inte ge mig själv extra stressmoment inför dagen D, så det börjar kanske luta åt smörgåstårta. Men men. Jag hinner nog ändra mig ett par gånger till.
Nya frågor uppstår hela tiden. Jag har nu bestämt mig för att göra en enkel, men vacker natur-smyckning på kistan, med kvistar, kottar, blommor m m - samt stearinljus. Vid sidan av kommer jag att placera ut ett högt blomarrangemang. Fler ljus kommer att placeras ut, och efter ett samtal med begravningsbyrån, visade det sig att det troligtvis finns sådant i kapellet. Under samtalet med väninnan, fick jag en känsla av att det skulle vara bra konstigt om man behövde kånka på alla slags ljusstakar m m själv.
Minnesstuden skall ju vara i en annan lokal, och då är det viktigt att ha koll på vad det finns för porslin och andra möjligheter att fixa med maten m m. Duk(ar) och servetter får man nog stå med själv, verkar det som. Jag får ringa och kolla i nästa vecka.
PAPPER FRÅN MYNDIGHETERNA
Nu börjar det ramla in mamma-post hemma hos mig. Förvaltaren har skickat en sammanställning av hennes ekonomiska situation. Därtill har jag fått ett utdrag från banken på hennes finanser. Jag har också fått registerutdrag på att hon dött samt andra uppgifter om "den avlidne". Nu är det alltså officiellt.
Det är nog bra att man vet vad man har att röra sig med när det gäller begravningen, för så fort man skall hyra något - och man nämner att morsan inte är med i svenska kyrkan, så dubblas eller tredubblas priset. Men men. Det är väl smällar man får ta. Någon sade idag, att man kan ju se på det som så, att hon har sparat pengar på att inte vara med i svenska kyrkan under många år... Och nu är det dags att betala tillbaka :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar