MIN BROR

Jag var jätteglad över att äntligen ha fått kontakt med min bror igen. Efter nästan 20 år. Vi pratade på om det ena och det andra. Han hade förlorat sin mamma för 11 månader sedan. Nu kändes det nästan jobbigt för honom att förlora sin riktiga mor också.

Vi fortsatte att prata.
Det dröjer inte länge förrän han berättar att han dricker alkohol, kanske 3-4 st öl per dag. Jag säger att vi alla har olika sätt att hantera våra liv på. Jag berättar att jag hellre äter godis.
Han frågar om jag är lika söt som jag var på det foto jag skickade till honom för 20 år sedan. Jag säger att nej, det är jag inte. Jag har svällt. Han frågar varför, och jag svarar för att jag äter.

Lite dåliga vibbar måste jag säga att jag får. Jag ser återigen ett mönster som min pappa visat upp. Det vill säga att övervikt är lika med något fruktansvärt. Jag tänker dock inte låta mig nedslås av detta. Jag tycker bara att det är intressant.
Ett alkoholmissbruk värderas alltså högre än övervikt. Av finska män, vill säga. Två blodsband-finska män...

Han berättar också att han gärna vill träffas. Han har svårt att förmå sig att komma till Sverige på begravningen, även om han skulle vilja. Han klarar inte av att möta samhället med en annan identitet. En adopterad sådan.

Han uttrycker också en viss bitterhet mot vår far. Han vill träffa honom. Han frågar om han har något vettigt i huvudet och jag säger att jag inte riktigt kan svara på det, men att jag blivit sviken av honom de senaste gångerna jag sett honom. Jag säger dock att vi kan åka och hälsa på honom gemensamt. Han vill något med mötet, jag vet inte bara vad.

Han börjar också klura på hur det skulle te sig om jag är och hälsar på hos honom och hans kompisar kommer förbi. Han menar på att han kommer att presentera mig som sin kusindotter.
Detta känns lite skumt, men jag tänker, ok ... Jag kan inte bestämma hur han skall leva sitt liv.

Den luriga känslan gör sig återigen påmind när han säger att det var kul att få höra av mig igen. Efter 20 år. Jag frågar vart han tog vägen förra gången, och han menar på att inte försvann någon särskild stans. Han fortsätter med att förklara att han inte är en buskille... Han är en helt vanlig finsk kille. Han har inte varit involverad med droger eller något liknande.

Jag får dåliga vibbar i alla fall. Jag vill inte gå på niten igen. Jag menar, jag vill inte tro att jag återigen fått en bra kontakt med honom, för att sen bli blåst - utan orsak eller förklaring.