Jag sitter och sorterar in mammas papper och de räkningar jag måste börja betala. Jag hittar inte ambulansräkningen som jag hade i min hand så sent som igår.
Något triggade fram detta minne.
Jag skämdes. Jag skämdes något oerhört, över att åka buss och spårvagn tillsammans med mamma och hennes man Rolf. För det första, accepterade jag aldrig Rolf som en fadersfigur. Han var en riktig buffel. Så hur skulle jag kunna se upp till honom, när jag var livrädd för honom.
Därtill tjuvåkte de alltid med bussen från Gårdsten till Angered - eller andra trakter om så behövdes. I göteborgstrakten går man på bussarna i alla ingångar. Det gjorde det givetvis lättare för fuskare som Rolf att bara kliva in i bussen.
Det var på den tiden när man hade avlånga pappersbiljetter. Man köpte dem på karta och rev av så många som behövdes för den aktuella resan. Sedan veks de ihop, så att de bildade en, kanske, 2 cm bred remsa. Och så in i maskinen.
Ibland använde de sig av gamla biljetter. De vände helt sonika på papperena och tjuvåkte.
Det var ju inte särskilt svårt att tillverka sådana själv. Så det gjorde de. När de ville visa sig vara duktiga.
Psst!
Jag kom på att jag kunde kolla i min filofax efter räkningen.
Och visst var den där. Snacka om att autopiloten är igång!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar