PRAKTISKA BEKYMMER

Vissa saker går av sig själv medan andra krånglar till sig...

Idag har jag träffat min väninna U för att reka följande:
St Olofs kapell på Kvibergs kyrkogård... Där fanns gott om ljusstakar m m - så den biten känns ok.  Det är också en rymlig lokal och rätt så enkel dito.

Sen åkte vi till någon slags församlingslokal bakom Jet-macken på Kviberg. Lukten som slog emot en i dörren bådade inte gott. Vi försökte bortse faktum och fortsatte med planeringen. Men ju längre jag satt där, desto mer kände jag att jag inte ville vara där. Då föddes idén om att ha minnesstunden hos mig. Till viss del lät jag kostnadsfrågan guida mig. För det är ju som så, att eftersom mamma inte var med i svenska kyrkan, skulle lokalen kosta det dubbla. Men samtidigt hade jag en tanke om att jag kanske inte ville ha alla mammas bekanta i min lägenhet. Vad skulle följderna kunna bli... Skulle det kunna bli ett jädra rännande på min dörr i tid och otid?

Det blev till att räkna platser. Hur många kommer jag lyckas knö in här hemma? Hmmm. Ett litet vardagsrum bjuder på motstånd.En snabb kalkyl visar på ca 14 platser.
Då föddes ju nya frågor. Hur många kommer?
Ingen aning... Jag måste vänta tills nästa fredag för att se vilka som svarat på dödsannonsen.

Vi kollade Nylöses församlingslokal. Jättefin. Fräsch. Något dyrare. Men ändå. Fräsch. Där ville jag gärna samla ihop mammas bekanta. Men det gick tyvärr inte, då den var upptagen och inte skulle bli ledig förrän det var för sent för oss att komma in och förbereda fika m m.
Så det blir till att leta efter en ny lokal.

Vi kollade in blomaffären i Bellevue. En annan väninna, M, hade tipsat mig om detta ställe, och hon hade rätt. Jösses vad billigt det var. Det som förmodligen skulle kostat minst 1500 kr någon annanstans, kostade 600 kr här. Snacka om fynd! Det kändes bra.

En annan sak som slog mig idag, var det faktum att jag själv måste lägga ut pengar för mycket av begravningskostnaderna. Detta gäller framförallt mat, dryck, blommor m m. Men så kom vi på snilleblixten att fråga om det gick att fakturera eller på något annat sätt förlänga betalningstiden. Då talade affärsbiträdet om att det gick bra att fakturera begravningsbyrån. Det var ju toppen, tänkte jag :-). Då löser det sig nog ...

Sen åkte jag till morsans lägenhet för att möta upp hjälpmedelskillen. Han skulle hämta - inte mindre än - 3 st toalettstolshjälpmedel, en rullator och ett par kryckor.

Därefter var det dags att betala mammas räkningar på Nordea. Jag förklarade mitt ärende på banken, och fick ett kompendium med broschyrer, inbetalningslappar och kuvert att skicka till något huvudkontor som har hand om dödsfalls-inbetalningar. Det verkade ju smidigt.
Jag fick också rådet att behålla kontot öppet i ett år, utifall att något skulle inträffa.

När jag sen skall kolla om det finns några pengar kvar efter alla utgifter, måste jag ha ett dödsbobevis för att göra uttag.