BORGERLIG BEGRAVNING OCH ETT TELEFONNUMMER TILL MIN BROR

Jag fick ett samtal från Finland.
Jag beskrev situationen som jag skrev om i förra inlägget och fick som förslag att min morbror Matti (mammas tvillingbror) kan hålla i gudstjänsten, om det visar sig att hon inte tillhör någon församling. Han har tydligen hållit i fler välsignelser.
Det kändes fint, måste jag säga. Och när jag tänkte efter, blev jag också glad för mammas skull, för jag tror verkligen att hon skulle vilja att hennes bror höll i trådarna :-).

Jag förstår nu att detta blir en borgerlig vigsel. Här hittade jag mer matnyttigt. 

Då blir det till att ordna med kapell, lokal för minnesstunden, transport av mamma hit och dit, blommor m m. Det blir nog fint det :-).

...

Jag fick också numret till någon med min brors namn. Jag tvekade inte en sekund, utan ringde direkt. Efter några famlande fraser kom vi fram till att vi var syskon. Vi hade ju haft kontakt för 20 år sedan, så helt främmande var det ju inte. Men ändå. 20 år sedan! Oj. Jag blev riktigt glad över att han lät ledsen över att hans riktiga mamma gått bort.

Han ville träffas. Jag sade att han är välkommen till begravningen, men han såg det inte som någon lätt uppgift, då hans adoptivmamma dött för 11 månader sedan. Hur skulle han kunna förklara för omgivningen att hans mamma dött? Igen.

Detta är något helt nytt för mig, så jag hade ingen tanke på hur han skulle kunna tänkas reagera inför något sådant - eller hur omgivningen runt honom skulle kunna tänkas reagera. Det är en hisnande tanke. Och att han var i konflikt med sig själv, ja, det hördes tydligt.

Det här tål att tänkas på - om och om igen...

Han i sin tur var bitter över arvsskatten. Vad jag kan se, var den på 70 % förr här i Sverige. Kanske är den fortfarande det i Finland.